Intellektuell utveckling eller förfall?

1kommentarer

Många har frågat mig om jag inte saknar den intellektuella stimulansen jag förmodades få av att arbeta som lärare och på den frågan finns tre svar.

För det första var det på många sätt roligt och givande att arbeta som lärare i svenska och självklart utvecklade jag delvis även mig själv och mitt eget språk, även om jag i vissa fall vill tala om en negativ utveckling. Detta med grund i att elevernas stavning påverkade mig i den grad att jag nu anser mig själv vara en mer osäker stavare än innan. Kanske tog hjärnan till sig alla felaktigheter men sorterade in dem på fel plats i huvudet så att jag nu får anstränga mig hårdare för att solla bort det grammatiskt okorrekta. Min erfarenhet av gymnasielärare i historia påminde mig bara om hur mycket jag inte kan så där finns det mycket mer att hämta. Min tid som gymnasielärare i psykologi är dubbel, dels lärde jag mig en massa om ämnet och dels lärde jag mig en massa om mig själv som människa och som lärare. I vissa fall är jag nöjd, i andra inte.

För det andra så även om det förvisso förekommer så är kanske inte Albert Camus och Doris Lessing det som diskuteras flitigast här på min arbetsplats, men det finns faktiskt en massa områden fulla med kunskap som inte har något alls med kultur och litteratur att göra, som inte ens har med det man kallar intellektuellt område att göra. Här finns en massa kunskap om människor, samhället och bemötanden och jag känner att detta arbeta är riktigt givande för mig, jag känner hur jag utvecklas både professionellt och privat här. Detta kanske låter... hm, vad ska jag säga... pampigt, uppblåst... eller jag vet inte vad, men så är det i alla fall.

För det tredje så kommer jag att läsa sociologi på distans i höst medan jag arbetar. Detta är inte något jag måste göra utan helt enkelt bara för att jag vill, för att det är intressant och för att jag tror att det på många sätt kan vara bra för mig. Ett ex till mig lämnade kvar Anthony Giddens bok Sociologi, en riktig tegelsten som räknas till en av världens ledande introduktionsböcker i ämnet (om man ska lita till vad folk säger och vad de skriver på baksidan av boken). Den ingår inte i min kurslitteratur men jag tänkte att det kan vara en bra start att läsa den då den inte bara är väldigt lättläst utan det känns även som att halva boken "kan" jag redan med grund av tidigare studier och erfarenheter. Jag har nu läst cirka 29% av bokens 653 sidor, gör resten av matten själv.

1 kommentarer

David

23 Aug 2008 08:27

Personligen delar jag Larssons (1996) synsätt på lärande i vuxen livet, det ligger mycket hos personen i fråga att hitta och skapa möjligheter till intellektuell stimulans i arbetsvardagen/fritiden :)

Kommentera

Publiceras ej