asomianna

Så sket det sig igen då och här sitter man återigen en ensam lördagskväll och funderar över vad som gick snett denna gång. Tankarna snurrar men förmodligen för fort för det är inga svar som hinner hoppa av karusellen. Trodde ett tag att jag verkligen hade hittat rätt denna gång, men sen försvann alla de känslorna och de negativa dök upp istället. Varför? Ja det vet jag inte om jag har kommit underfund med ännu och ärligt skulle jag inte dela med mig dem så här heller. Lite privat får man ändå vara...

Tidigare på gårdagskvällen satt jag på ett tåg från Stockholm som var kraftigt försenat. Jag rinde min syster för att prata lite med henne och berättade om förseningen och att jag skulle vara hemma rätt sent. Hon frågade mig om jag skulle ta en taxi hem men svarade att han skulle komma och hämta mig. Ja just ja! Även om hennes fråga i sig inte betydde så mycket för henne så sa den mig en himla massa, man är helt enkelt så van att jag är själv att det är bara jag, att det inte finns någon som kommer och hämtar mig på tåget - och så är det nu igen!