asomianna

Jag har enligt det nya räknesättet inom högskola och universitet över 300 poäng och det nämner jag endast för att på så sätt tydliggöra att erfarenhet finnes av föreläsningar och kurser.

Så - Föreläsningar kan vara helt fantastiska oh de kan även vara ett rent helvete. Nu när jag är på en utbildning för produktionsledare inom Kriminalvården har jag redan denna fjärde dag erfarit båda sidor. Igår hade vi en av den bra sorten. Han var tydlig, humoristisk, hade ett varierat röstläge, insåg att människor i grupp inte aktivt orkar lyssna i mer än 45-50 minuter, var kunnig och gav oss verkligen en bra heldag i sitt ämne.

Men så idag kom raka motsatsen. Gubben, eller stofilen om man vill vara lite elak, var en av de sämsta föreläsare jag har stött på. Han hade samma uttråkade och uttråkande röstläge hela tiden, det enda fysiska showandet han hade var viftandet med sina glasögon, han slog upp full bild från kanonen med fulltext som han läste innantill, sedan delade han ut de olika lagarna och förordningarna och gick igenom det hela IGEN. Jag höll på att bli fullständigt galen!

När en föreläsare är så usel som denna man var blir gruppen ofta inte bara sega och oengagerade utan även nonchalanta emot föreläsaren. Själv skrev jag denna text, skickade sms och ritade en massa, andra satt och småpratade eller i värsta fall nickade till. Ingen av oss ägnade sig åt dessa ouppfostrade handlingar under gårdagens föreläsning.

Vi pratade om det på lunchen att det skulle vara typiskt för ett stelt verk som just min myndighet och menade att en betalande kund som till exempel ett företag skulle aldrig godta att 28 personer med full lön utsattes för detta. Kanske är det så, men det värsta av allt är ändå att denna totalt urusla föreläsning bara är nästan lika dålig som en föreläsning i pedagogik jag en gång plågade mig igenom på lärarutbildningen. Då gjorde det ju inte saken bättre av att det var en usel pedagog på en pedagogikutbildning. Han kanske skolkade den dagen de lärde ut hur man gör en bra föreläsning tillsammans med dagens gubbe.

Så - Kurser. Jag läser just nu en kurs i sociologi på halvfart distans och det är bland det värsta jag någonsin varit med om i utbildningssammanhang. Som jag nämnde i början har jag läst en hel del på högskola och detta är inte heller min första distansutbildning, men aldrig har jag varit med om en så sjukt svår kurs som den jag läser nu. Jag har pluggat alldeles för mycket för att behöva sitta på en introduktionskurs på A-nivå och känna mig som en idiot. Jag betvivlar inte på något sätt att de lärare jag har besitter den kunskap de gör så varför måste de "sätta dit mig" på det sätt de gör. Introduktionskursen i psykologi som jag läste för några år sedan hade all litteratur på engelska och ändå är detta sju gånger svårare. En fråga i en inlämningsuppgift består i sig av nio frågor och då var den frågan i sig bara en av fem, och den inlämningsuppgiften i sig vara bara en av fyra. Jag har hört att många har hoppat av redan och vill jag verkligen inre tillhöra den gruppen, jag vill fullfölja detta som jag har påbörjat - för DET är något jag måste lära mig och bli bättre på¨.

Vad andra (läs vissa föreläsare och lärare) behöver är uppenbarligen pedagogisk kunskap.