Jag sliter bort mina plåster
0kommentarer
Jag går och funderar på en sak, men jag har inte riktigt kommit fram till någon slutsats ännu... Men det handlar i alla fall om hur man ska bete sig i en början på en relation till en annan människa, vad som är okej och inte. Nu är det ju dessutom som så att dessa gränser är olika beroende på vilken person du frågar och det gör ju saken ännu jävligare, men jag kan ju bara tala för mig själv och det räcker väl bra det.
Det finns någon form av oskrivna regler om att man inte ska höra av sig för ofta, men heller inte för sällan, för att inte den andre ska uppfatta en som "för på", med stalkervarning. Var ens gräns här går är ju ytterst individuellt men en kille i min närhet (vet inte vad jag ska använda för epitet; vän - kompis - arbetskollega - m.m) sa det himla bra, han sa "ett sms för ett sms". Lite av en öga för öga-mentalitet á la 2009. Alltså om man skickar ett sms ska man få svar och inte bara bombadera den andra med en massa små meddelanden.
Jag träffade nyss en kille, vi pratade lite kort på internet och innan vi ens hade hunnit träffas skickade han en massa sms innehållandes "puss & kram", "kramizar" (för övrigt - en 34årig man som skriver kramiZar, allvarligt!!!), "...krypa ner i din famn..." osv - innan vi ens hade träffats. Det kom en massa en massa en massa sms och jag svarade på långt ifrån alla, till slut kände jag att hur trevlig han än skulle visa sig vara så hade han redan hamnat så långt under nollsträcket att klättringen upp till mitt intresse skulle kräva enormt mycket. Jag fixar inte det där!!! Herreguu... visst, jag gillar väl inte direkt de där man-måste-vänta-tre-dagar-reglerna vilket faktiskt bara är skit, men man kan heller inte bombadera mig med sina nyfunna känslor innan jag ens hunnit lära mig hans efternamn.
Det stör mig dessutom riktigt mycket att om en tjej skulle bete sig på detta sätt skulle det förmodligen inte ens bli någon första träff överhuvudtaget eftersom det verkar finnas någon konstig uppfattning om att tjejer är de klängiga som behöver tigga om all uppmärksamhet. Är det bara jag som lyckas hitta plåsterkillarna eller? (Nä gud va elakt men så känns det lite.)
Och dessutom; vad är det som får en vuxen man att öppna sina (många) sms med "tiihii"?
Det finns någon form av oskrivna regler om att man inte ska höra av sig för ofta, men heller inte för sällan, för att inte den andre ska uppfatta en som "för på", med stalkervarning. Var ens gräns här går är ju ytterst individuellt men en kille i min närhet (vet inte vad jag ska använda för epitet; vän - kompis - arbetskollega - m.m) sa det himla bra, han sa "ett sms för ett sms". Lite av en öga för öga-mentalitet á la 2009. Alltså om man skickar ett sms ska man få svar och inte bara bombadera den andra med en massa små meddelanden.
Jag träffade nyss en kille, vi pratade lite kort på internet och innan vi ens hade hunnit träffas skickade han en massa sms innehållandes "puss & kram", "kramizar" (för övrigt - en 34årig man som skriver kramiZar, allvarligt!!!), "...krypa ner i din famn..." osv - innan vi ens hade träffats. Det kom en massa en massa en massa sms och jag svarade på långt ifrån alla, till slut kände jag att hur trevlig han än skulle visa sig vara så hade han redan hamnat så långt under nollsträcket att klättringen upp till mitt intresse skulle kräva enormt mycket. Jag fixar inte det där!!! Herreguu... visst, jag gillar väl inte direkt de där man-måste-vänta-tre-dagar-reglerna vilket faktiskt bara är skit, men man kan heller inte bombadera mig med sina nyfunna känslor innan jag ens hunnit lära mig hans efternamn.
Det stör mig dessutom riktigt mycket att om en tjej skulle bete sig på detta sätt skulle det förmodligen inte ens bli någon första träff överhuvudtaget eftersom det verkar finnas någon konstig uppfattning om att tjejer är de klängiga som behöver tigga om all uppmärksamhet. Är det bara jag som lyckas hitta plåsterkillarna eller? (Nä gud va elakt men så känns det lite.)
Och dessutom; vad är det som får en vuxen man att öppna sina (många) sms med "tiihii"?
Kommentera