asomianna

Ja vad ska man säga... nu är det här - året då jag och mina gamla klasskompisar ( inte trodde du väl att kk stod för något annat?! ) fyller 30 år. En efter en betas de av i januari, februari, mars... och i stunder som denna glädjs jag åt att vara född i november, 9 månader efter alla hjärtans dags för att vara exakt. Så jag kan känna mig som en ung 20-nånting i nästan ett helt år till. Men så vet vi alla att det inte sitter i åldern. Eftersom:

* En 26åring i min närhet har miljoner fler vuxenpoäng än vad jag har.
* Jag känner en 36åring och en 32åring som beter sig värre än den värsta fjortis.
* En jobbarkompis är mycket äldre än jag trodde och en annan är mycket yngre än jag trodde.
* Köper jag cigaretter på en mindre butik/mack får jag 98% av gångerna visa leg.
* Tiden går aldrig fort eller långsamt - den bara går!
* Bla bla bla

En vän till mig lyckades faktiskt säga något smart en dag när jag satt där och byggde på min åldersnoja och klagade över att jag inte har allt det jag önskade att jag hade i livet. Hon sa att jag fixerar mig så mycket vid det jag inte har att jag missar det jag har... och det värsta av allt är att hon har rätt. Inte alltid såklart, men i detta fall och det är dags att sluta med det nu. Jag har en himla massa bra saker och människor i min närhet och dessutom... andra saker och människor kommer den dag de kommer.