asomianna

I måndags var jag med om härligt, skrämmande, pinsamt, plågsamt, skönt, uppfriskande, nervärderande… annorlunda upplevelse – jag var på ansiktsbehandling. Först var det såklart avslappnande och skönt med ljuv vågmusik i bakgrunden och en kvinna som varsamt tvättade ansiktet med olika krämer och varma handdukar. Sedan kom frågan; ”vad använder du för produkter? Jag bävade för vad som skulle komma, tog sats och svarade; Eh… hm… jo jag använder bara tvål och vatten”. Genast kunde jag känna hur syrenivån i rummet minskade då den 14åriga praktikanten drog ett djupt andetag och flämtade ut ett OJ. Smygöppnade ena ögat och såg den hittills varma och varsamma kvinnans ilska, de röda öronen, de fladdrade näsborrarna och tänkte att det här kommer inte att bli kul. Sedan följde en hemsk stund av porrengöring där hon suckade och stönande framförde hut torr och obehandlad min hud var. Ett tag hade jag nästan lust att gå därifrån men så kom jag på att jag betalat i förskott (och förstod nu varför) och skummade i huvudet igenom alla gamla vill-man-vara-fin-får-man-lida-pin-klyschor jag kunde komma på. Men det ska erkännas att jag gick därifrån med ett ansikte lenare än en bäbismage (förstår inte varför andra refererar till rumporna som är smått svampiga efter att varit instängda i en pinkblöt blöja hela dagen).

 

På vägen till apoteket – för att köpa en ansiktsrengöring eftersom hon inte lyckades få mig att köpa de livsnödvändiga produkterna till det faaaaantastiska erbjudandet – sprang jag på en kille som ville fota mig och ställa en fråga till en tidning. Fanken! Inte har jag någon lust att synas i en av Sundsvalls största tidningar med ett ansikte nykommet från en ansiktsbehandling, blankt, rött och smått svullet – men mjuuuuuuukt. På apoteket fick jag hjälp av en kvinna som förstod direkt vad jag ville ha och som inte blev irriterad på mig för att jag inte vet skillnad på en massa engelska namn för egentligen samma sak.

 

Det är ju så med specialkompetenser, alla tycker att det egna området är det viktigaste av allt och det går bannemig inte att följa alla råd och regler för vad man ska och inte ska göra. Ansiktet ska behandlas på ett sätt, håret på ett annat, kroppen på sitt sätt och krockarna är överhängande. Bäst för ansiktet och håret kan nog vara att jäsa i soffan med en hårinpackning men vad tycker låren om det och den där friska och härliga strandpromenaden sliter på håret. Omöjligt!

 

Så istället för att missköta en del av mig själv verkar det nu som att jag gått in för att göra alla fel samtidigt. Jobbar för mycket, röker för mycket, sover för lite, motionerar för lite, äter för mycket fel och för lite rätt, hostar så att lungorna snart packar väskorna och drar, kliar håret av huvudet fullt av stressutslag… och tycker allmänt synd om mig själv.

 

Men idag ska jag gå å fixa naglarna, så får man i alla fall känna sig lite fin där… och förväntar mig en utskällning över de nedbitna, mjuka och trasiga bitarna som är vad mina naglar är.