asomianna

För många många många år sedan gick jag och min barndoms bästa vän på bio, men detta var inte vilken biovisning som helst, det var den biovisning som delade vår tid mellan barndom och ungdom. Vi släpade med oss hennes lillebror som ”täckmantel” eftersom det var lite pinsamt att två x-åringar ville se Bernard & Bianca. För samtidigt som vi ville se filmen fanns det en känsla av att vi kanske var för stora, att vi kanske borde tycka att den var töntig eller så. Himla tur att det finns småbröder när man bäst behöver dem.

Förra veckan gick jag som är 30+ med en annan som är 30+ på bio. Tecknad film – fast i dagsläget kan man kalla det animerat och då låter det liiiite coolare – Toy story 3 i 3D-visning. Den var kanon! Jag vill bara säga det så att ni vet. Vi var inte äldst i biosalongen, det var vi inte, men vi var nog de enda över 15år som inte hade med oss en minimänniska att ”skylla” närvaron på. Men vad spelar det för roll? Skillnaden mellan dessa tillfällen är att nu behöver man inte bekymra sig om vad andra tycker. Om jag vill gå på en tecknad film så gör jag det!

De som fixerar sig på vad andra tycker går miste om så mycket. Som att dricka gott rött vin ensam på en tisdagskväll bara för at man är sugen på det. Som att ligga inne och läsa en solig dag när alla skriker att man ska ”passa på att njuta av vädret” – herregud jag njuter väl som jag vill (och på tal om njutning, inte bry sig om sitt fultal, om du har haft sex med 10 eller 100 spelar egentligen ingen roll, så länge som det känns bra för DIG). Man ska inte lägga ner negativ energi på att bry sig om vad folk eventuellt tycker.












Och näää jag lever inte alltid som jag lär....