Hey groupie
0kommentarer
Detta är inget som jag kan förklara så förvänta dig inget intelligent och genomtänkt just nu... men det är rent ut sagt fascinerande vad sexigt det är med musiker. Ta en helt vanlig man, som i normala fall inte är direkt ful men heller ingen man skulle vända sig om efter, han kan till och med ha lite för mycket runt magen, sätt en gitarr i händerna på honom och en mikrofon framför och hans attrationskraft fördubblas, tripplas, exploderas. Det är något som är otroligt sexigt med sjungande/spelande män, det är såklart en stor fördel om de även gör det bra men inte en nödvändighet. Det är ju ingen direkt gåta varför stora musiker kan välja och vraka bland kvinnorna som dyrkar dem. Behöver jag nämna att jag var på en konsert igår? Jävlar vilken snygg man jag såg, bakom ett trumset ;) och bara för att tillägga - han var snygg som fan även utan trummorna.
Jag såg en annan man också, en man jag känt lite halvdant ett tag. Sist jag träffade honom hamnade jag och min vän bredvid honom och hans vän på en restaurang/bar och vi pratades vid lite flyktigt. Då frågade han mig om vi hade satt oss på den platsen för att han satt bredvid. Öh nää... vi såg en ledig plats och medan jag tog av mig jackan såg jag att han satt bredvid men tänkte att det var väl inget problem. Igår frågade han mig om jag hade kommit på konserten för att han skulle vara där. Då påminde jag honom om att det faktiskt var jag som tipsade honom om den spelning vi båda då lyssnade till och att jag INTE kommit för att jag hade trott att han skulle vara där. Hur kan man vara så enormt egocentrerad, hur kan man tro att en människa man halvkänner och inte haft någon direkt kontakt med i ett år styr sina val efter honom? Det var nästan skrämmande.
Och innan allt detta träffade jag en tredje (eller första kanske det blir) man. Som jag känner mycket mer men ändå inte alls, som jag just nu känner att jag inte har något att säga. Men vi möttes vid en järnvägsövergång, han gåendes och jag på cykel och jag är då bannemig tillräckligt civiliserad för att i ett sådant tillfälle stanna, säga hej, säga något snabbt och nervöst, le, säga hej då och cykla vidare.
Sen kom jag fram till min väns killes lägenhet, drack lite vin och visade kompisens killes kompis, som jag träffat en gång innan men aldrig pratat med, att jag är inte bara kass på guitarr hero, jag är även dålig på att sjunga hårdrockslåtar. Men jag väljer att se det som en av mina charmiga sidor.
Jag såg en annan man också, en man jag känt lite halvdant ett tag. Sist jag träffade honom hamnade jag och min vän bredvid honom och hans vän på en restaurang/bar och vi pratades vid lite flyktigt. Då frågade han mig om vi hade satt oss på den platsen för att han satt bredvid. Öh nää... vi såg en ledig plats och medan jag tog av mig jackan såg jag att han satt bredvid men tänkte att det var väl inget problem. Igår frågade han mig om jag hade kommit på konserten för att han skulle vara där. Då påminde jag honom om att det faktiskt var jag som tipsade honom om den spelning vi båda då lyssnade till och att jag INTE kommit för att jag hade trott att han skulle vara där. Hur kan man vara så enormt egocentrerad, hur kan man tro att en människa man halvkänner och inte haft någon direkt kontakt med i ett år styr sina val efter honom? Det var nästan skrämmande.
Och innan allt detta träffade jag en tredje (eller första kanske det blir) man. Som jag känner mycket mer men ändå inte alls, som jag just nu känner att jag inte har något att säga. Men vi möttes vid en järnvägsövergång, han gåendes och jag på cykel och jag är då bannemig tillräckligt civiliserad för att i ett sådant tillfälle stanna, säga hej, säga något snabbt och nervöst, le, säga hej då och cykla vidare.
Sen kom jag fram till min väns killes lägenhet, drack lite vin och visade kompisens killes kompis, som jag träffat en gång innan men aldrig pratat med, att jag är inte bara kass på guitarr hero, jag är även dålig på att sjunga hårdrockslåtar. Men jag väljer att se det som en av mina charmiga sidor.
Kommentera