asomianna

Idag fick jag en present av en vän, med en liten lapp som sa: "du har ett hjärta av diamant". Nu hör saken till att svenska inte är modersmålet för min vän, men efter endast 11 år i Sverige är hon grym på språket. Jag förstår såklart att hon med diamant menade: finare/bättre/dyrbarare än guld och det var verkligen fina och uppskattade ord av min vän. Men man kan verkligen göra en fin vändning av detta.

Ett hjärta av diamant, en gång brann det, sedan kallnade det till en svart kolbit som hårdnat och hårdnat tills nästan inget (ingen) kan borra sig in i det. Ibland kan det nästan kännas så!

Ibland är jag rädd för att denna diamant sluter sig allt mer, att dess porer bara blir mindre och mindre, och för varje reva blir den inte vackrare, bara hårdare.


Men de som finns inom denna härdade kärna är tryckt förvarade inom diamantstarka glittrande väggar, men de som försöker ta sig in... har lite att kämpa emot. Det finns dock sätt in och tro mig, tar du dig igenom mötet du ett lavahett hav av kärlek.