asomianna

Nä men så sjunger hon väl ändå inte va!

Men igår blev det på olika sätt nedslag i det här med ålder, vill påstå att jag gick från 18 till 80 inom några timmar. Vi börjar bakifrån.

I fikarummet satt vi och diskuterade ett julklappstips som fanns i en tidning, tepåsar med kungafamiljen (och den som köper något sådant till mig säger jag genast upp bekantskapen med) och så nämnde en kollega en idé om hur man skulle kunna utveckla detta. Håll inne med den idén skämtade jag, annars kanske någon snor den och gör en affärsidé av den. Så berättade jag om anitan, ni vet den där första nummerpresentationen som kom i början/mitten av 90-talet. När jag några år tidigare sa till de runtomkring mig att man borde kunna se vem det är som ringer skakade de på huvudet åt mig, ett barn med konstiga idéer. Om jag hade varit vuxen då, och även haft de tekniska kunskaper som behövdes för att utveckla min idé hade jag nog varit rik som fasiken idag.

Mitt i att jag berättar detta brister en kollega ut: Hur gammal är du egentligen? Detta är en yngre kollega som förmodligen aldrig har upplevt ett telefonsamtal där man svarar utan att veta vem som ringer, inte på grund av att man inte känner igen numret eller för att det står skyddat, utan för att det helt enkelt inte gick att se. När jag förklarar att nummerpresentationen inte är så gammal som man kan tro kändes det som att det lika gärna hade kunnat vara själva telefonen jag pratade om.

En stund senare var det lunch så jag övertalade en kollega att ta en promenad på lunchen med kontorets nyinförskaffade pumpstavar (som stavgång fast med ”pumpfunktion”). Sagt och gjort! De var effektiva vill jag lova, helsike vad det kändes i axlar och gäddhäng. Att vi såg ut som ett par medelålders kontorskärringar på vift gör inget, det bjuder jag på.

Och så i slutet på dagen gick jag på systemet för att införskaffa några flaskor vin och tror ni inte att jag då får visa legitimation.