asomianna

Bilen går riktigt bra, jag tar mig fram där andra blir stoppade, jag åker lugnt uppför backar som andra får ta sats för att klara och blir jag stoppad mitt i backen är det inga problem att sedan fortsätta uppåt. Jag älskar min fyrhjulsdrift och tror inte att jag någonsin kommer att kunna köpa en fram/bakhjulsdriven bil.

 

Men det var det som gick bra…

 

I höstas träffade jag en man, en jättefin man som jag gillade på en massa sätt. Han hade fantastiska egenskaper, allt ifrån för mig grundläggande viktiga delar till små extrabonusar. Att han i mina ögon var riktigt snygg gör inte saken sämre. Självklart fanns det dåliga sidor hos honom med, jag kunde bara inte se några. Men… från att ena dagen berätta hur fin han tyckte att jag var kom det någon dag senare det där, det jag har hört mig less på, det jag snart kan skriva i ett kort som de kan ge mig så de slipper vara pinsamma i sina försök att säga det, det… Att jag är sååååååå fin och trevlig, sedan kommer variationerna, en del säger söt, andra rolig, denna sa smart. Men det slutar alltid med men… men… men… men… men jag har inte de rätta känslorna.

 

Vad ska man säga? Till denna sa jag: ”Det är inte mycket att säga, jag kan inte tvinga dig att tycka om mig men du ska veta att du gör ett stort misstag”. Kaxigt ja kanske men sant. Jag vet att det nu ”bara” är att släppa detta, glömma honom och gå vidare, men jag är så trött.

 

Jag ska på ett bröllop om några veckor och under möhippan som var på hade jag lika gärna kunnat vara… kommer inte på ordet… fast i en annan värld. De var alla sambos eller gifta och det stora samtalsämnet var såklart männen. Vad de gjorde och inte gjorde, ett tag kändes det som att det var mer fokus på vad de höll på med än den egna gruppen. Men jag ska inte gnälla, jag hade tur, jag slapp gu-va-de-e-synd-om-dig-som-är-singel-men-du-hittar-nog-någon-bara-du-ger-faaaan-i-min-karl-blickarna och talen. Vi får se, jag kanske kommer väl till hands som hjälpreda vid barnbordet… där de andra singlarna sitter.

 

(Om jag just nu tycker synd om mig själv – så förbannat!!!)