asomianna

En kär och klok vän berättade för mig för ett tag sedan att hon bestämt sig för att inte hindra sig själv att göra något hon vill för att hon inte vågar. Jag anammade det. Jag bestämde mig för att börja våga.

Detta kan såklart leda till både positiva och negativa upplevelser. För några veckor sedan var det väl inte alltför roligt att vara med om det som kom efter att jag tog tag i mig själv och vågade men jag är idag ändå glad över att jag gjorde det. Om jag inte hade vågat då hade jag fortfarande gått omkring med jobbiga funderingar och frustrerande känslor, de är borta nu.

I helgen var jag efter ett spontaninfall på krogen med en vän och i den livepublik jag befinner mig fick jag syn på en mycket snygg man. Han gick bara inte att undgå, dels för att det i mina ögon lyste om honom och dels för att hans huvud var högt över alla andra. Det var en mycket lång man, 2.01 för att vara exakt fick jag veta senare. Kan förresten inflika att det är svårare än man kan tro att dansa med en man som är 3,3 decimeter längre än en själv, men hellre det än tvärtom. Jag bestämde mig för att våga och efter det hade vi en mycket trevlig stund tillsammans ända fram till eftermiddagen dagen efter.

Det är dock många år sedan jag tog med mig en okänd man hem för sex och detta blev inte ett one night stand i den mening man brukar prata om. Vi hade inte sex med varandra, men även fast vi hade en jättetrevlig stund så vet jag att vi inte kommer att träffas igen. Dels för att han bodde många mil härifrån och dels för att ingen av oss vid åtskiljandet frågade efter den andres nummer. Jag kände inte att det behövdes. Jag hade haft en jättetrevlig tid och jag hade visat mig själv att jag verkligen kan om jag vill, om jag vågar försöka.