Mör men nöjd
0kommentarer
Ja jag gjorde det - jag tog mig igenom tjejvasans tre mil från Oxberg till Mora på fyra timmar och 27 minuter. Och även om tiden inte är nått att skryta över så är jag ändå jäkligt nöjd med prestationen. Bättre tid nästa gång =)
Första milen var värst, trodde ett tag att det inte skulle gå men tanken att bryta fanns inte ens så det var bara att köra på. Efter första dryckespausen gick det bättre, det kom energi inifrån och när jag kom till 1.5-skylten kände jag hopp. Nu jäklar!!! Kroppen kändes bra och det vara bara att köra. Vid 2 mil började det göra ont i höfter, vid 2.3 mil började axlarna värka och jag hade sår på händerna från stavremmarna så de sista 7 kilometerna var bara ren vilja. Men känslan att se klockan i Mora var obeskrivbar och när man tillslut såg skylten, målet, var det värt varenda plågsam minut.
Dagen efter ligger jag i soffan och hostar, den förkylning som legat inom mig blommar nu ut, höfterna och axlarna värker. Men jag är nöjd - förbannat nöjd. Min slutsats är denna: Detta gör jag om, men jag kommer (förmodligen) aldrig att ge mig på Vasaloppet och dess nio mil.
Första milen var värst, trodde ett tag att det inte skulle gå men tanken att bryta fanns inte ens så det var bara att köra på. Efter första dryckespausen gick det bättre, det kom energi inifrån och när jag kom till 1.5-skylten kände jag hopp. Nu jäklar!!! Kroppen kändes bra och det vara bara att köra. Vid 2 mil började det göra ont i höfter, vid 2.3 mil började axlarna värka och jag hade sår på händerna från stavremmarna så de sista 7 kilometerna var bara ren vilja. Men känslan att se klockan i Mora var obeskrivbar och när man tillslut såg skylten, målet, var det värt varenda plågsam minut.
Dagen efter ligger jag i soffan och hostar, den förkylning som legat inom mig blommar nu ut, höfterna och axlarna värker. Men jag är nöjd - förbannat nöjd. Min slutsats är denna: Detta gör jag om, men jag kommer (förmodligen) aldrig att ge mig på Vasaloppet och dess nio mil.
Kommentera