asomianna

Det är kul att glädja sina vänner och man ska göra det så ofta man kan. Ibland gör man det utan att ens inse att man gör det. Som att berätta något och ge sin vän skäl att återuppliva gamla trevliga minnen, frossa i glad nostalgi och en för en stund åter ha det där leendet på läpparna som en speciell händelse gav dem några år tidigare.

Eller när man ger sin vän råd och stöd när de har ett tufft beslut framför sig. Jag gjorde det nyss och i hemlighet var jag livrädd att mitt råd skulle leda till en tråkig händelse eftersom det beslut hon var tvungen att ta inte var helt riskfritt. Men hon tog det, hon reste och hon återkom. Glad över att beslutet togs, glad över att resan gjordes... glad över att vara hemma igen.

Men det finns även råd man inte kan ge sina vänner, hur mycket man än vänder och vrider på det hela måste de känna efter själva vad som är det rätta beslutet. För i grund och botten, den typ av beslut vi då pratar om kan man inte resonera sig fram till, de kan man bara känna. Som det gamla ordspråket:

De små och medelstora frågorna beslutar man med hjärnan, men de stora frågorna bestämmer hjärtat över!