asomianna

Han är Sigge!

Sigge är född den 17 september 2007, så han har nyss fyllt 6 år, vilket i jämförelse med människoår betyder att han och jag är ungefär lika gamla. (Ja han fick lite extra tonfisk på födelsedagen och Nej jag sjöng inte för honom). Sigge klev rakt in i mitt hjärta från dag ett och har alltid varit en väldigt speciell katt.

- Ja nu förstår jag såklart att ni andra kattägare tycker att just eran katt också minsann är speciell och det får ni såklart tycka.

Sigge är den där katten som äter allt. Den absoluta favoriten är OLW´s cheez ballz men annars går det mesta ner, som köttbullar, knäckebröd, energybar och en massa annat. Jag brukar kalla honom för surikatkatten eftersom han dels är väldigt smal och tycker om att stå på bakbenen men även för att han gör det för att liksom "hålla koll" innan han smyger upp en tass på bordet i hopp om att greppa tag om något ätbart som kan rååååka ramla ner på golvet om han buffar till det tillräckligt många gånger.

 

Ja Sigge är speciell på en himla massa sätt men framförallt på grund av att han är - ja jag måste få säga det - onormalt social. För att vara en katt alltså! Jag upptäckte denna egenskap ganska tidigt hos honom när han redan som liten kattunge aldrig sprang och gömde sig när det ringde på dörren utan snarare sprang fram för att se vem som kom och för att hälsa. (Kan säga att detta roat/skrämt slag på otaliga pizzabud genom åren.) Han älskar alla, barn som vuxna, han gosar med alla som vill (och inte vill) gosa med honom.

  

Denna helg satte Sigge nytt rekord i social knäpphet (för att vara katt). I byns samlingslokal var det i helgen ett bröllop, en fest på två dagar. Så från fredag eftermiddag till söndag lunch var Sigge borta. Jag som är lite "hönsig" av mig när det gäller katterna blev såklart orolig men samtidigt kunde jag och sambon inte sluta skratta åt tanken över hur Sigge var däruppe på festen och huserade runt gästerna. Jag fick även detta bekräftat när jag på söndagen gick upp till lokalen för att försöka få hem honom och gästerna berättade om "den fantastiska katten som varit med på festen".

 

När han väl kom hem var han trött kan jag lova. Inte så värst hungrig så jag kan ju bara gissa hur mycket gosaker han stoppat i sig under helgens bravader. Resten av söndagen spenderades i soffan, i olika ställningar. Men vem kan klandra honom? Vi är som sagt ungefär lika gamla och jag vet då hur jag ser ut efter en två-dagars.

 

 

Sådärja, nu har du precis läst 466 ord om vår katt.